Breizh87 at 2024-03-22 14:37:40+00:00 ID: kw2jwsz

Jag har nog inte tittat/lyssnat/läst på nyheter på säkert tio år. Brukade gå en promenad på lunchen istället för att behöva höra vad kollegor som trodde på allt som kom fram i media hade att säga. Det är flera anledningar till min så kallade "mediebojkott".

1. Det går ändå inte att undvika helt, så länge man inte kopplar ur internet och aldrig lämnar hemmet, så jag kan ju försöka minimera "intaget". Jag har inga nyhetsappar, så man slipper bli bombarderad av en miljard uppdateringar varje dag.
2. Det är naivt att tro att medias rapportering är helt sanningsenlig. Även om vi är "heliga Sverige" så är det givetvis så att medier inte sysslar med en 100% objektiv rapportering. Uppgifter filtreras och omvandlas längs vägen, saker missförstås och rapporteras felaktigt, det finns säkerligen ett större intresse i att rapportera negativt om exempelvis Ryssland genom överdrifter och allmän sensationsjournalistik. Det är en påverkanskampanj.
3. Livet är kan motigt som det är, så min energi går till att göra reell verkan i mitt och min omedelbara omgivnings liv istället för att lägga all energi på frustration och uppgivenhet genom att återkommande få bekräftat hur mycket världen suger. Dessutom är det ganska lite jag kan göra åt världsproblemen. Jo, det är det.
4. Konstant "oro" av det som rapporteras har en direkt inverkan på den psykiska hälsan. Mitt mående är idag mycket, mycket bättre än det var på den tiden då jag konsumerade nyheter, och detta var före pandemier och eventuella världskrig.

Det finns säkert fler argument, men generellt sett tycker jag man bör vara vaksam på hur man förhåller sig till nyhetsrapporteringar, speciellt om man märker en skillnad i sitt mående. Att inte slaviskt titta på varje nyhetssändning eller ha SVT/Aftonbladet/Expressen (whatever) i bokmärkesfältet innebär inte att man är likgiltig inför det som händer i världen, tvärtom. Överexponering av snarlik information gör det lätt till ett normaltillstånd vilket i sin tur leder till att uppgifter som är extremt obehagliga, såsom att folk sprängs i luften eller systematiskt avrättas, tas emot med en axelryckning, inte för att man inte bryr sig (tål att upprepas), men för att man "vänjer sig".

Man måste se efter sin egen psykiska hälsa först och främst, man är inte till nytta för någon om man själv är "satt ur spel".